our own place

när folk frågar mig vad jag tränar för något och jag svarar löpning så får de allra allra flesta ett uttryck i ansiktet som man känner igen väldigt väl. tristess.
de flesta undrar varför jag ens håller på med löpning, när man gör samma sak varje träning, varje dag, varje vecka, varje år, år ut och år in.

men vi alla har någonting att fly till när man inte vet varken ut eller in. de flesta har någonting som de är bra på. de flesta har någonting som ger de både glädje och hat. det kan vara träning, shopping, mat, djur, bilar and so on.
men vi alla har någonting att fly till. någonstans där man får vara sig själv och må bra.
och även fast alla dessa träningar får mig att spy när jag tänker på det. hur man kan utsätta sin kropp för den smärtan, hur man tvingar sig till att göra något man för stunden skulle ge allt i världen för att slippa.
men endå så går jag alltid till träningen. alltid.

och just nu ska jag fly dit. ta på mig träningsskorna och fly.

"take your time, think a lot,
think of everything you've got,
for you'll still be here tomorrow,
but your dreams may not"

pussis
j